Turistinformation

Boende?
Tynningö har idag inget hotell/pensionat eller camping. För boende på ön så ber vi er kolla in blocket.se ifall någon hyr ut ett hus, alternativt hittar ni boende i Vaxholm eller på Värmdö.
Ljungbergsgården erbjuder endast boende i samband med konferens.

Turistinformation
Tynningö är den nära skärgårdsön!. Den ligger ett stenkast från Vaxholm. Tynningö har varit välkänt sedan lång tid tillbaka. Det påstås att Drottning Kristina lät uppföra ett jaktslott här redan på 1600-talet. Av det finns nu bara grunden kvar. På 1860-talet började Stockholmare intressera sig för ön och då byggdes flera sommarvillor här som fortfarande ståtar med sin prakt.

Tynningö har vacker natur, cykel- och promenadvänliga vägar och några utmärkta leder att vandra. Det finns trevliga utflyktsmål såsom t.ex. Tynningö Klack – Tynningös högsta punkt med vid utsikt över skärgården. I insjön Myrholmsmaren finns en allmän badplats som uppskattas mycket under fina sommardagar. Många barn har tagit sina första simtag där på Tynningö simskola. Lanthandeln har öppet hela vekorna på sommaren. Det finns flera företag etablerade på Tynningö, t.ex. varv, dagis och serviceföretag. En av skärgårdens finaste konferensgårdar – Ljungbergsgården – ligger också här.

De största föreningarna på Tyningö som i stort sett berör alla på nåogt vis som bor eller äger fastighet på Tynningö träffas regelbundet för att diskutera och agera i sammanhang som värnar om närmiljön och andra allmängiltiga frågor till gagn för invånarna. På denna gemensamma hemsida finns mer att läsa om föreningarnas arbete.

Till Tynningö kan man åka med Waxholmsbåt från Vaxholm på ca 10 minuter eller från Strömkajen på ca 1 timme. Buss 670 trafikerar Tekniska Högskolan till Vaxholm. Varje timme mellan kl. 06-22 (se turlista!) går det allmän bilfärja mellan Östra Tynningö och Norra Lagnö (avgiftsfri). Det tar ca 7 minuter att åka. Bussar från Slussen trafikerar Norra Lagnö med ett byte på vägen. SL har en egen busslinje som trafikerar Tynningö och passar de flesta Waxholmsbåtar som angör Tynningö.

Fakta om Tynningö
Areal: cirka 500 hektar. Tynningö klack ca 50 meter över havet.
Sammanhängande sötvattensjö (Maren, Myrholmsmaren, Lilla Maren eller även kallad Trollsjön) cirka 1500 m lång och 100 m bred.

Tynningö sträcker ut sig ungefär 7 km i öst-västlig riktning mellan Vaxholm och Värmdö.

Vegetation på Tynningö består av hälltallskog med mellanliggande lersvackor med stråk av örtrik skog och alkärr.

Tynningö har ca 550 fastigheter varav ca 200 är bebodda året om. Inflyttningstakten ökar. (Ca 430 fastboende hösten 2012)

Historia
Redan vid stenålderns slut för cirka 3500 år sedan stack ett antal kobbar upp bland dyningarna till vad som skulle bli dagens Tynningö. Namnet Tynningö kan ha uppstått redan på Vikingatiden.

Den första urkunden med namnet Thyninge är en köpehandling som bevittnas av bl.a. en Karl från Thyninge 1322. Sedan fick Stockholms borgare ön som tack för att en stadsport öppnades för Engelbrekt 1436, så att han kunde inta Stockholm från danskarna.

Gustav Vasa bekräftade detta 1529 men ger ändå ön till en Jöns på Tinningha 1545. Men Jöns fick flytta på sig och 1551 blir ön Kungsladugård en kort tid.

Erik XIV införde begreppet “säteri” och 1560 fick Jakob Bagge Tynningö. Han var amiral och slog en dansk flotta vid Bornholm.

Under 1600-talet och 1700-talet passerar många namn i adelskalendern revy som ägare till Tynningö. En flygel av Tynningö säterigård finns kvar från tidigt 1700-tal. 1744 finns en Mårten Kling på ön som befattningsman. Han finns kvar i namnet “Klingens Kärr” (hållplats 8) som han lät utdika.

På 1800-talet styckades ön i mindre bondejordbruk. Man gjorde arbeten för att skapa mer betesmark. På våren brukade bönderna sänka nivån på den insjö som låg vid nuvarande betesängar (vid slalombacken) genom att låta vattnet forsa ut i Saltsjön vid Åkeshov. På så sätt fick man stenarna att rulla i kvarnen som fanns där. Man malde säden på våren när tillgången på rinnande vatten var som störst. Kvarnstenarna ligger ännu kvar och området kallas för Kvarntäppan. Ett brett och långt dike grävdes också så att vatten kunde rinna ut i insjön Maren. Ny och bördig åkermark kunde brukas. Den djupa och breda utdikningen finn på flera ställen kvar.

Först i början av 1900-talet styckades Tynningö i mindre tomter. Fastigheterna såldes till sommargäster som med ångbåtar tog sig till Tynningö. Under 1920 och 30-talen besöker många barn och ungdomar Tynningö varje sommar på Dagens Nyheters “dag-kollo” vid Snickarbacken och Sunnerdalska stiftelsen som ägde hus vid Norra Tynningö brygga.

Vägarna var smala, krokiga och backiga. För många av de barn som gick i skola på Tynningö i början av seklet var skolvägen lång. Barnen fick gå ett par kilometer från Östra Tynningö och rodde sedan över Maren och tog sig sedan genom alkärret och betesängarna fram till Norra Tynningö. Först på 40-talet byggdes landsvägen på Tynningö av en beredskapsstyrka stationerad på Bergsholmen. På 50-talet blev det väg fram till Norra Tynningö brygga.

Det har funnits flera lanthandlar på Tynningö, Johanssons på Höganäs och Norra Tynningö, Janssons i Marsviken och förstås lanthandeln på östra Tynningö. Redan 1951 övergav lanthandeln på östra Tynningö den traditionella “över-disk-betjäningen” och införde Tynningö självköp vilket troligen var en av de äldsta självköpsaffärerna i Sverige.

Tynningö klack
Tynningö klack är ett berg på Tynningös östra ände som tidigare omnämndes Bötesberget. En “böte” i gamla tider betydde vårdkase och tjänade som varningssystem när fiendeflotta kom seglande. Vårdkasen skulle i vilket väder det än var gå att tända som en varningssignal till Stockholms försvar. Vårdkasesystemet finns omnämnt i Upplandslagen från 1296 men har anor ännu längre bak i tiden. Systemet var i fullt bruk till 1700-talet. Därefter blev annan teknik mer funktionell.

Idag är Tynningö klack ett omtyckt utflyktsmål. Det finns numera en anlagd stig upp på berget där det finns enkla bänkar och en grillplats. Utsikten är majestätisk!

(källa: Gösta Cronwalls bok “Östra Tynningö)

Grundstötning i historien
Det började bli svårt att ro mellan marensjöarna på Tynningö. En grov stock tog emot vid lågvatten. Det gick att få ett grepp om stocken med en kedja och centimeter för centimeter spelades stocken upp på land. När allt blev synligt, visade sig en imponerande bit på 8,6 meter.

Men det är nu det roliga börjar. Stocken hade grova borrade hål i ena ändan och utsparningar på tvärslåar. Vi har alltså att göra med rester av en konstruktion och inte med ett gammalt vindfälle. Hur gammalt? Allan Klingström och Lasse Bennbeck som halade visste att stocken legat där under vår tid – åtminstone sedan 1920-talet.

Tynningö har gammal historia. Borgarna i Stockholm fick rätten till ön som tack för att man släppte in Engelbrekt, som fördrev danskarna. Gustav Vasa ändrade på saken och ön blev en kungsladugård. Från Erik XIV och nästan in i vår tid har Tynningö varit ett säteri.

När kommer stocken in i bilden? Kan den dateras? Ja, med litet tur. Det finns en metod som kallas “dendrokronologi”. Årsringarna i ett träd är som en streckkod. Bl.a. universitetet i Lund kan datera. En skiva av vår stock skickades till det Nationella Laboratoriet för Vedanatomi och Dendrokronologi. Så småningom kom ett svar, som kom histoiens vingslag att vifta till. Stocken avverkades maj/juni 1670! Dateringen är säker!

Vi har alltså att göra med någon slags bro över marensundet under Karl XI förmyndarregering för mer än 300 år sedan – bara några årtionden från Regalskeppet Vasa. Då var Herman Flemming herre till Tinningö, en av rikets mest inflytelserika män. Han var gift med Kristina Rosladin, dotterdotter till en rysk bojar. Hon födde Herman 12 barn. Herman jordfästes i Jacobs kyrka med änkedrottningen och den unge kungen närvarande. Herman Flemming ligger begravd vid Värmdö kyrka.

Nog har en grov stock i marensundet fördjupat Tynningös historia på ett högst påtagligt sätt.

Allan Klingström, nov 2005